Hundar i vintervit värld

Sedan jag skrev här sist har Blåöga lämnat oss. Hjärtat orkade inte mer. Finaste Blåöga – så saknad!<3

14-hp-blaoga

Snö kom som den skulle i år. För ett tag i alla fall. Byttes av en mer isig värld. Tur det finns IceBugs att sätta på fötterna. Mysfarbrorn mår bra och är en pigg farbror även om kroppen börjar vara lite stelare. Älskar fortfarande att vara ute och busa, men älskar allt mer långa sovmornar. Är man snart nio år så behöver man sova mer.

november-2016-2

Lilla nytillskottet som kom som en vit bomullstuss har blivit en stor ståtlig åtta månaders kille. En tonårskille som gillar aktiviteter. Ser framemot då han blir så gammal att jag kan spänna honom framför en kick eller en kälke så han får dra.

november-2016-1

Hoppas att du har en alldeles härlig december månad. Jäkta inte utan ta tillvara på stunden!

1. Ha en fin dag

Annonser

Spring i skoterspåren

Söndagen bjöd på sagolikt vackert väder! Kändes som en vårvinterdag i mars månad. Hundarna älskar de här dagarna när skoterspåren fått en hårdare yta och det går att vandra på dem utan att man pulsar ner i snön. Skoterspåren är långa och vidderna är stora och öppna.

Spring i skoterspår  (1)

Mysfarbrorn

Spring i skoterspår  (2)

Gokillen

Det gör att jag har bra uppsikt på håll och Blåöga fick springa lös. Tala om spring i benen på alla tre – olika långt och i olika tempo – sprang de fram och tillbaka. Underbart att få sträcka ut på benen tyckte alla tre.

Spring i skoterspår  (3)

Blåöga

Spring i skoterspår  (4)

Stilstudie på Blåöga

Du som följt mig vet att Blåöga haft stora svårigheter med sin andning (här är ett av inläggen där du kan läsa mer). Det kändes så fantastisk roligt att Blåöga klarade av att springa så här utan att få andnöd. Gokillen och Mysfarbrorn njöt massor att gräva i snön och busa med varandra.

Spring i skoterspår  (5)

Stilstudie på Gokillen

Spring i skoterspår  (6)

Stilstudie på Mysfarbrorn

1. Ha en fin dag

Blåöga

För dig som följt mig ett tag vet att min älskade Blåöga inte mått bra med svåra andningsbesvär. All träning har jag fått minska på och även vanliga promenader har blivit allt kortare. I allt fann jag en veterinär som ska ha en guldstjärna. Efter många besök och behandlingar mår Blåöga idag riktigt bra. Bättre än han gjort på snart ett år. Det är som att fått en ny hund fastän det är min kära femåriga cavalier.

Blåöga frostig dag nov 2014

Även om vädret varit kylslaget så har vi nu två dagar i rad gått en trekilometers runda utan några tecken på andningssvårigheter. Lycklig – ja, det är bara förnamnet! Nu är det dags att återigen ta upp träningen och framförallt träna inkallning på avstånd. Som du vet är det lite trixigare med inkallning av Blåöga än med mina andra två cavalierer då Blåöga är döv och jag teckentalar med honom. Som de skrev i tidningen Härlig hund när jag skrev och frågade dem. så handlar det i mitt fall om finlir. Idag kan jag känna efter så lång tid med obefintlig träning att det också handlar om att nöta in lite grundträning.  Även om träningen ramlat tillbaka flera steg så känns det ändå så lätt då han äntligen får må så bra! Ha en fortsatt bra annandag jul!

Inkallningsträning

Den där alldeles speciella känslan att kunna springa omkring fritt måste vara underbart för en hund! Mina tre cavalierkillar fick idag träna inkallning. Idag kommer alla tre på teckenkommandot som jag tränat med Blåöga då han blev döv. Även om jag inte tränat de andra två med tecken så har de lärt sig det ändå. På håll fungerar numera  nästan handkommandon bättre.

Cavaliergrabbarna

Cavalierkillarna mina sitter och väntar på inkallningskommando.

Blåöga springer

Blåöga springandes vid inkallning.

Tyvärr har Blåöga svårigheter visat sig vid tre tillfällen under dagen. Jag vet inte om det beror på att det varit + 10 grader ute idag eller om det är att vi har gått en kortare tur i skogen, en långpromenad och tränat inkallning. Vid alla tre aktiviteterna har han fått problem med andningen vilket känns bekymmersamt. De andra två, Mysfarbrorn och Gokillen har stormtrivts med att strosa på gården, gräva och undersöka i jorden då Blåöga fått lov att återhämta sig. En bra dag för Mysfarbrorn och Gokillen i alla fall!

Gokillen med tussilago

Gokillen poserandes vid en tussilago efter att ha rullat sig i den lilla snöhög som finns kvar.

Mysfarbrorn i aprilsol

Mysfarbrorn älskar att bli fotograferad.

Skogens vårskrud

Äntligen!!!

Nu börjar snön smälta bort i skogen, och äntligen kan man börja vandra omkring igen blad mossa, kvistar och tallar. Strax innanför skogskanten rinner vårvattnet i den lilla bäcken. Gokillen blev lite övermodig, klev på isen och ramlade ner med bakbenen i den lilla bäcken. Tur att bäcken är relativt grund och ganska smal. Raskt var han uppe igen.

April Cavaliertrio

Cavalierkillarna väntar tålmodigt på att bli fotograferad.

Högst upp på önskelistan står en systemkamera. Jag tänker att det skulle bli helt fantastiska fotografier om jag hade en sådan att dokumentera med. Fördelen med mobilkameran är att den alltid finns med.

April Kotte

Grankotte.

Naturen skiftar just nu i brungråa nyanser, men här och var börjar den gröna färgen skymtas. Under skogsturen var det framför allt olika mossor som väggmossa och husmossa som fått grönares färg. Skogen börjar byta från vinterns vitgrå färg till vårskrud. Ambitionen är att försöka fotografera intill den lilla bäcken med en veckas mellanrum för att se hur skogen sakta förändras till sommarskrud.

April Blåöga

Blåöga.

April Mossa på stubbe

Mossbeklädd stubbe.

Medan jag försökte fotografera den här skägglaven hörde jag ett susande ljud strax ovan för mig. En svart korp flaxade i lugn takt genom skogen. Så nära har jag inte haft en korp förut och vi, hundarna och jag, stod alldeles stilla. Frågan är om korpen märkte oss?

April Skägglav

Skägglav.

April Blåslav

Blåslav.

April Vårbäck(3)

Lilla bäcken vaknar till liv.

April Vårbäck(1)

April Vårbäck(2)

Felplacerat (88/365)

Fotoutmaning 88/365 Felplacerat (nr 49). Här ikväll sitter familjen samlad och plötsligt upptäcker jag att vi är en extra vid middagsbordet. Alldeles tyst, försöker göra sig osynlig och vill inte möta min blick. Charmiga blåöga! Helt på fel plats i önskan att vara med. Min tolkning av fotoutmaningen felplacerat.

The picture represent the photo challenge misplaced. 

Övriga deltagare till utmaningen finner du på 365 fotons hemsida. Mina utmaningar finns under kategorin Teman 2014.

88 Felplacerad 49_2014

Att tänka om och se möjligheterna

Nu har det gått drygt ett år. Ett års omställning och resa, att plötsligt börja från början med en två år gammal hund som funnits hos mig från åtta veckors ålder. Det jag trodde var en unghunds ungdomliga nyck och tonårsfason att inte vilja lyssna visade sig vara något helt annat. Plötsligt en dag insåg jag, mitt ute i skogen, att min älskade hund drygt två år gammal var döv. Hur kommunicerar man med en hund som inte hör och som jag tränat in alla kommandon med röst och ljud?

Vår fina dövis

En underbar familjemedlem

Från liten valp tränade jag mycket ögonkontakt vilken antagligen gjorde att det dröjde innan jag förstod att han inte hörde, men som också gjorde att jag kunde träna upp ett nytt språk, hemmasnickrat teckenspråk. Både jag och min älskade vän fick ändra oss i vår kommunikation med varandra. Min lilla brukscavalier är nu drygt tre år gammal och är idag lyhörd, även om vi tillsammans har en lång väg kvar. Allt som tidigare gick att göra går fortfarande att göra även om jag får tänka en extra gång. Jag kan inte längre förlita mig på röst och ljud. Det är begränsande då jag inte kan ha honom lös på samma sätt som förut, men jag inser att jag har blivit mycket bättre på att avläsa hans kroppsspåk (och andra hundars kroppspråk). Det gör att jag också blivit en bättre flockledare till min trio av cavalierer. Det gäller att tänka om och se möjligheterna i det som först kändes omöjligt!