Hundar i vintervit värld

Sedan jag skrev här sist har Blåöga lämnat oss. Hjärtat orkade inte mer. Finaste Blåöga – så saknad!<3

14-hp-blaoga

Snö kom som den skulle i år. För ett tag i alla fall. Byttes av en mer isig värld. Tur det finns IceBugs att sätta på fötterna. Mysfarbrorn mår bra och är en pigg farbror även om kroppen börjar vara lite stelare. Älskar fortfarande att vara ute och busa, men älskar allt mer långa sovmornar. Är man snart nio år så behöver man sova mer.

november-2016-2

Lilla nytillskottet som kom som en vit bomullstuss har blivit en stor ståtlig åtta månaders kille. En tonårskille som gillar aktiviteter. Ser framemot då han blir så gammal att jag kan spänna honom framför en kick eller en kälke så han får dra.

november-2016-1

Hoppas att du har en alldeles härlig december månad. Jäkta inte utan ta tillvara på stunden!

1. Ha en fin dag

Lydnadsträning med ostkrokar

Ibland ska man träna något extra och den här gången fanns inget extra gott hundgodis i närheten så det fick bli något som jag vet att mina hundar tycker mycket om – ostkrokar. Någon gång går det bra att få en ostkrok. Många gånger tränar jag samma moment på alla hundarna samtidigt. Att lägga hundgodis på tassen och vänta till det är varsågod är inte alls några problem.

Hundträning med ostkrokar 2015 (1)

Hundträning med ostkrokar 2015 (2)

Mysfarbror med fokus på ostkroken.

Däremot var jag mer osäker på hur det skulle gå med en ostkrok. Det visade sig gå precis lika bra! Tanken var att träna lägga en godis på nosen och låta den ligga kvar där. Det blir en extra utmaning med Blåöga när han inte hör. Han följer min minsta rörelse vilket innebar att ostkroken ramlade ner från nosen hela tiden.

Hundträning med ostkrokar 2015 (4)

Blåöga med fullt fokus på matte.

Gokillen kunde inte riktigt vänta. Däremot var han fantastisk på att invänta när ostkroken låg på tassen.

Hundträning med ostkrokar 2015 (3)

Gokillen väntar på att få klartecken att äta ostkroken.

Frågan var då hur det skulle gå med Mysfarbrorn som är en matfriskt kille?! Det hemliga vapnet var kameran. Han älskar nämligen att bli fotograferad så när han förstod att det var fotografering på gång så satt han alldeles stilla med fokus på kameran. Så med lite mer träning kommer nog alla tre att fixa det galant.

Hundträning med ostkrokar 2015 (5)

Mysfarbrorn fixade utmaningen galant.

1. Ha en fin dag

Blåöga

För dig som följt mig ett tag vet att min älskade Blåöga inte mått bra med svåra andningsbesvär. All träning har jag fått minska på och även vanliga promenader har blivit allt kortare. I allt fann jag en veterinär som ska ha en guldstjärna. Efter många besök och behandlingar mår Blåöga idag riktigt bra. Bättre än han gjort på snart ett år. Det är som att fått en ny hund fastän det är min kära femåriga cavalier.

Blåöga frostig dag nov 2014

Även om vädret varit kylslaget så har vi nu två dagar i rad gått en trekilometers runda utan några tecken på andningssvårigheter. Lycklig – ja, det är bara förnamnet! Nu är det dags att återigen ta upp träningen och framförallt träna inkallning på avstånd. Som du vet är det lite trixigare med inkallning av Blåöga än med mina andra två cavalierer då Blåöga är döv och jag teckentalar med honom. Som de skrev i tidningen Härlig hund när jag skrev och frågade dem. så handlar det i mitt fall om finlir. Idag kan jag känna efter så lång tid med obefintlig träning att det också handlar om att nöta in lite grundträning.  Även om träningen ramlat tillbaka flera steg så känns det ändå så lätt då han äntligen får må så bra! Ha en fortsatt bra annandag jul!

Inkallningsträning

Den där alldeles speciella känslan att kunna springa omkring fritt måste vara underbart för en hund! Mina tre cavalierkillar fick idag träna inkallning. Idag kommer alla tre på teckenkommandot som jag tränat med Blåöga då han blev döv. Även om jag inte tränat de andra två med tecken så har de lärt sig det ändå. På håll fungerar numera  nästan handkommandon bättre.

Cavaliergrabbarna

Cavalierkillarna mina sitter och väntar på inkallningskommando.

Blåöga springer

Blåöga springandes vid inkallning.

Tyvärr har Blåöga svårigheter visat sig vid tre tillfällen under dagen. Jag vet inte om det beror på att det varit + 10 grader ute idag eller om det är att vi har gått en kortare tur i skogen, en långpromenad och tränat inkallning. Vid alla tre aktiviteterna har han fått problem med andningen vilket känns bekymmersamt. De andra två, Mysfarbrorn och Gokillen har stormtrivts med att strosa på gården, gräva och undersöka i jorden då Blåöga fått lov att återhämta sig. En bra dag för Mysfarbrorn och Gokillen i alla fall!

Gokillen med tussilago

Gokillen poserandes vid en tussilago efter att ha rullat sig i den lilla snöhög som finns kvar.

Mysfarbrorn i aprilsol

Mysfarbrorn älskar att bli fotograferad.

Teckenträning

Vädret ikväll har varit helt sagolikt och jag passade på att träna teckenkommandon med vår döva hund. Det jag inser skiljer träningen åt med de hörande och den icke-hörande åt är att små ljud uppfattar de hörande ibland som om det kanske är ett kommando på gång, medan den döva väntar och väntar tills det kommer ett handkommando.

Brukscavalier

Det blev inkallningsövningar på avstånd, lösgående fot med vändningar och stopp (där jag fortsatte att gå), platsliggning och kommandot ligg på avstånd. Allt satt som de skulle så nu ska vi börja träna uppmärksamhet på avstånd. Det är annorlunda att arbeta med en döv hund än hörande och ibland saknar jag att ha någon att träna med som har samma utmaningar att brottas med som vi. Jag har dock fått ett mycket bra tips om att träna med ”eftersökslampa” och hur jag ska gå tillväga. Det blir en utmaning, men det är en fantastisk arbetsvillig brukscavalier jag har så jag är full av förhoppning om att vi kommer att fixa det.  Håll tummarna!

Att tänka om och se möjligheterna

Nu har det gått drygt ett år. Ett års omställning och resa, att plötsligt börja från början med en två år gammal hund som funnits hos mig från åtta veckors ålder. Det jag trodde var en unghunds ungdomliga nyck och tonårsfason att inte vilja lyssna visade sig vara något helt annat. Plötsligt en dag insåg jag, mitt ute i skogen, att min älskade hund drygt två år gammal var döv. Hur kommunicerar man med en hund som inte hör och som jag tränat in alla kommandon med röst och ljud?

Vår fina dövis

En underbar familjemedlem

Från liten valp tränade jag mycket ögonkontakt vilken antagligen gjorde att det dröjde innan jag förstod att han inte hörde, men som också gjorde att jag kunde träna upp ett nytt språk, hemmasnickrat teckenspråk. Både jag och min älskade vän fick ändra oss i vår kommunikation med varandra. Min lilla brukscavalier är nu drygt tre år gammal och är idag lyhörd, även om vi tillsammans har en lång väg kvar. Allt som tidigare gick att göra går fortfarande att göra även om jag får tänka en extra gång. Jag kan inte längre förlita mig på röst och ljud. Det är begränsande då jag inte kan ha honom lös på samma sätt som förut, men jag inser att jag har blivit mycket bättre på att avläsa hans kroppsspåk (och andra hundars kroppspråk). Det gör att jag också blivit en bättre flockledare till min trio av cavalierer. Det gäller att tänka om och se möjligheterna i det som först kändes omöjligt!